Okej, nu har jag tänkt alldeles för mycket
på dig. En riktigt nära person som inte verkar
vilja veta av mig längre.
Vet du hur ont det gör, att du inte verkar bry dig 
längre? Du som var den som stog mig närmast,
du var den som betydde mest och vi lovade varandra,
att no matter what inte glömma bort varann.

Jag är inte den bästa på att höra av mig men
jag försöker. Du missar och undviker de tillfällen
jag försöker få oss att hitta på något, du har inte tid.

Jag verkar vara som ett slags irritationsobjekt för
dig dessutom. Vad jag än säger eller gör så kan jag
märka att du stör dig en hel del på't, och fifan
vad jobbigt det är. Men ibland kommer den personen
jag kände fram, och shit va kul vi kan ha. Helt
otroligt hur bra vi hade det förut, saknar det grymt mke aso.

Önskar bara att du visste
hur mycket jag saknar dig.