Meet & Greet

 
 
Tisdagen den 14 november var helt sinnes. Fick träffa min största idol, Brian Warner, aka Marilyn Manson.
Fick gå in i ett rum helt själv med Manson sittandes på en soffa och en snubbe som fotade bredvid. Han var hur trevlig som helst, vi snackade tatueringar & han gav mig en kram, that's pretty much it. Helt klart värt pengarna, väntan och nervositeten, utan tvekan.
 
Konserten efter det var helt amazing. Stod längst fram, och det var så jävla scenen nära att jag tillochmed kunde se vilka jävla linser Manson hade?? Eheh. Well, till det sjukaste; under konserten pekade han på mig & bruden bredvid mig (vi känner inte varann, men snackade lite innan osv) och säger något i stil med "I don't know if you'll take this as a compliment or an insult, but I would really like to fuck the two of you". WHAT. Jag var tvungen att kolla med tjejen bredvid och hennes kille vad det egentligen var han sa. OCH BÅDA HÖRDE DET. Jag är inte helt jävla delusional alltså, omg.
 
Det var den bästa av alla Mansons konserter jag varit på, då jag typ två gånger kunde få ögonkontakt med Manson, samt guitarristen Paul Wiley. Har ju hängt med honom en natt för typ två (?) år sedan och trodde inte han skulle känna igen mig öht. Sedan kastar han sitt plektrum rakt på mig, sååå VEM VET. Blev lagom glad iaf. 
Fan bästa kvällen på extremt länge. 
 

Twentyfour

 Okeee, de har redan gått ett år till & jävlar nu börjar man bli gammal vavaa
Fyller 24 idag & ska fira min ständiga åldersnoja med tårta och bärs. Cheers

Basic

 Suddig mobilbild för jag har i stort sett tröttnat på att ta bilder på mig själv osv
 
 
Vet att det inte alls är många som läser min blogg, men skitsamma, skriver av mig lite ändå.
De senaste två åren har varit sjukt tuffa. Har förlorat vänner, varit sjuk, börjat medicinera, blivit sjukskriven,
träffat alldeles många värdelösa psykologer/läkare, och sjunkit till botten helt enkelt. Var också därför jag också slutade blogga. Har tappat intresse för allt och orkade inte längre hålla uppe en fasad av att alltid vara glad, peppad och såntdär bs. Men ville inte heller fortsätta blogga om jag bara skulle vara negativ & sad så gav upp det totalt. Och well, just nu går det verkligen upp och ner. Är inte riktigt fungerande i vardagen, men kan ha några "bra" dagar i månaden iaf. Jag känner också att det vore skönt att skriva av sig lite, helt öppet för alla att läsa, så kanske fler vet hur det ligger till. Är så otroligt dålig på att öppna mig för folk, och måste nog bli bättre på det.
 
Vad jag vill ha sagt (skrivet lol) är iaf att jag kommer kanske uppdatera här lite närsom.
Men mer ärligt, öppet, och kanske en aning deppigare, who knows. Puss
 
 

Tidigare inlägg