Tisdagen den 14 november var helt sinnes. Fick träffa min största idol, Brian Warner, aka Marilyn Manson.

Fick gå in i ett rum helt själv med Manson sittandes på en soffa och en snubbe som fotade bredvid. Han var hur trevlig som helst, vi snackade tatueringar & han gav mig en kram, that's pretty much it. Helt klart värt pengarna, väntan och nervositeten, utan tvekan.

 

Konserten efter det var helt amazing. Stod längst fram, och det var så jävla scenen nära att jag tillochmed kunde se vilka jävla linser Manson hade?? Eheh. Well, till det sjukaste; under konserten pekade han på mig & bruden bredvid mig (vi känner inte varann, men snackade lite innan osv) och säger något i stil med "I don't know if you'll take this as a compliment or an insult, but I would really like to fuck the two of you". WHAT. Jag var tvungen att kolla med tjejen bredvid och hennes kille vad det egentligen var han sa. OCH BÅDA HÖRDE DET. Jag är inte helt jävla delusional alltså, omg.

 

Det var den bästa av alla Mansons konserter jag varit på, då jag typ två gånger kunde få ögonkontakt med Manson, samt guitarristen Paul Wiley. Har ju hängt med honom en natt för typ två (?) år sedan och trodde inte han skulle känna igen mig öht. Sedan kastar han sitt plektrum rakt på mig, sååå VEM VET. Blev lagom glad iaf. 

Fan bästa kvällen på extremt länge.