A pill to make you anybody else ♬

 

Hej finisar!

Tänkte skriva en lite längre text och förklara varför jag bloggar så himla lite och inte alls uppdaterar lika mycket som jag brukade. Jag tror att jag har skrivit förut att jag inte har tid, men det är nog egentligen inte det största problemet. Visst, jag jobbar väldigt mycket. Jobbar två veckor i rad och sen ledig två dagar. Och så håller det på. Men jag slutar runt 15 varje dag, så det finns ju faktiskt tid. 

 

Jag tycker om att blogga. Supermycket. Och när jag fick erbjudandet att vara med i Ruff Diamonds var jag snabb med att tacka ja. Blev supertaggad på att blogga mer och satsa fullt ut på bloggen, dvs lägga ner mer tid och energi på att göra roliga, intressanta och fina inlägg för er läsare. Men så blev det inte riktigt, för jag har inte den där energin. Jag lever med depression, vilket jag gjort sedan jag var ca 14-15 år. Bara det suger all energi ur en, och det är extremt jobbigt att bara gå upp ur sängen varje dag. Och att sedan jobba en hel dag sliter ut mig totalt. Har ingen ork att göra någonting efter jobbet. Går direkt hem och sover. Kan inte ens ta hand om mig själv/min hälsa längre. Mat är ingenting jag orkar fixa, så på en vanlig dag äter jag bara lunch på jobbet, inget mer. Att träna finns inte på tal, jag blir trött av att ens gå upp de tre trapporna till min lägenhet. 

 

Jag har försökt fått hjälp, gått till psykologer, fått medicin, men allt slutade med att de avfärdade mig och berättade att de inte kunde hjälpa mig. De sa att det inte verkade som om jag ville ha hjälp, för att jag inte var engagerad på mötena. Vet de ens vad depression gör med en? Brist på intresse, ork, vilja, etc? 

Så ja, just nu försöker jag bara klara av vardagen. Sliter ut mig fullständigt för att kunna betala hyran och kunna mata mina katter. Jag skulle egentligen behöva vara hemma och bli frisk. Men det har jag inte råd med. 

 

Så i det stora hela är inte bloggen min högsta prio just nu. Jag önskar verkligen att det var det, för jag mår bättre av att blogga, att ha kontakt med superfina läsare och få läsa/svara på era kommentarer. 

 

Vet inte om jag någonsin skrivit ut såhär mycket på min blogg förut, brukar vanligtvis hålla bloggen väldigt ytlig och inte skriva ut så mycket privata/personliga saker, men kände att det kanske var dags nu. Jag har inte tröttnat på att blogga, jag är bara trött. Hoppas ni förstår.

  ♥

Bloggen

2015-07-05 @ 00:14:44

Du är fantastisk och en otrolig människa!
Depression är tufft som fan, det sliter verkligen överallt. Men jag tror du kommer att klara det!
Jag tror på dig!

Förstår helt och hållet om du inte orkar lägga energi på bloggen. Det viktigaste är att du ser till att du mår bra. Precis som lelah skrev i sin kommentar - depression är tufft som in i helvete. Jag vet att jag inte känner dig men jag är säker på att du är
Tuff nog att ta dig genom det! Kämpa på, ta en dag i taget och som sagt innan - försök ta hand om dig så gott det går. Skickar en massa styrkekramar till dig ♡ hoppas allt blir bra snart!

Kämpa på och ta hand om dig, bloggen behöver verkligen inte gå i första taget. Din hälsa går alltid först! Styrkekramar och ta hand om dig och dina fina kissekatter! <3

Styrkekramar!

Jag förstår precis. Ta den tid du behöver.

Det blir en ond cirkel. Du behöver vara ledig för att hämta energi men det funkar ju inte ekonomiskt. Att jobba 2 veckor sen bara vara ledig två dagar skulle ta knäcken på vem som helst i längden. Att bli utbränd ovanpå depressionen skulle göra din situation än värre.
Min sambo slogs mot det under flera år men tog sig loss genom att sätta upp små enkla mål för sig själv och byggde på det allt eftersom. Så enkla saker som att ta sig upp för att ta en macka.
Jag såg mig själv som mentalt osårbar fram tills för några år sedan.. Man blir helt plötsligt ödmjuk inför sin egen sårbarhet och man förstår vad andra går igenom..
Du lär dessutom gå på rejält kaloriminus nu om du bara äter lunch. Kanske kunde vara ett mål på vägen? Äta nån lättare frukost oxå. Vego paninin ni har på Ica är sjukt god och bara att micra. Lite extra energi som skulle kunna hjälpa dig på vägen.
Kollade din bloppis btw. Byta det rosa linnet längst ner mot en påse kattmat?

Försök hitta energi i det du kan och ta en dag i taget så löser det sig.

Ibland är inte livet som man önskar utan allt är bara tungt och motigt. Det är inte lätt att få rätt vård på sjukan för tyvärr beror det så mycket på om man träffar rätt person där eller inte. Ta ett steg tillbaka och släpp pressen från bloggen en stund, dina läsare följer dig för att du är du <3

<3

Jag börjar känna av samma problem själv... Har vart i depression tidigare för länge länge sen men när man en gång har vart nere i det mörka så trillar man lättare ner där igen. Hade själv en dålig dag igår då jag grävde ner mig själv för just detta. Att jag inte räcker till och att jag aldrig känner mig tillräcklig. Så jag förstår PRECIS hur du känner<3